Springern är mycket läraktig, mån om att göra sitt bästa och att vara ägaren till lags.
Springer Spanielns förmåga att lära bestyrks också av att den med fördel kan meriteras i lydnadsringen.
Till sättet är Springern mjuk och följ-sam, även om andra karaktärer före-kommer, varav följer att man vid dressyren uppnår bästa resultat om man inte använder för hårda metoder. Känner den sig inte uppskattad kan den tappa arbetslusten eller bli för självständig.

Engelsk Springer Spaniel är en kraftfull hund med relativt stort behov av motion och är således inte någon hund som mår bra av att endast koppelrastas på stadspromenader.
De mest önskvärda färgerna är: svart-vit, svart-vit och tan, brun-vit eller brun-vit och tan. Pälsen är relativt lättskött, men dock bör påpekas att Springern är en hund, som förutom den dagliga vården, skall trimmas med jämna mellanrum. Då Springern har relativt tunga öron, måste man ägna viss omsorg åt skötsel av dessa. Klippa ur håret på sidan av öronlappen och runt örat, samt torka ur det varje gång hunden badat eller på annat satt blivit våt i öronen.

Jaktsätt:

Springern är en stötande och apporterande jakthund. Den skall ha ett naturligt zick-zack-mönster, beroende på terrängtypen, söka av området framför jägaren samt markera viltvittring och stöta upp vilt inom skotthåll för denne, vilket för hagelskytten motsvarar högst 25 meter.
Den stötande hunden skall även kunna följa en viltlöpa. När vilt stöts upp, skall hunden stanna och när vilt fällts, skall den på förarens kommando apportera. Apportering sker såval på land som i vatten. Vid skadskjutning skall hunden följa det skadade viltet och apportera till jägaren.

Springern används huvudsakligen till varje form av fågeljakt samt vid jakt på hårvilt som vildkanin och hare. Springern används också ofta, även om det inte är dess främsta arbetsfält, vid jakt i små skogs-såtar för att stöta ut klövvilt och som eftersökshund.

(Hämtat från Springerklubbens hemsida)